Integeritetsförsvarare fick rätt — Sverige fälls för FRA-lagen
För några dagar sen skrev Idéliberalerna en artikel om hur det gick till när den svenska riksdagen röstade igenom FRA-lagen 2008. Sammanfattningsvis var det ingredienser så som hot och mobbning som rättade in många tveksamma riksdagsledamöter in i leden.
Löften från den dåvarande alliansregeringen om att FRA inte skulle tillåtas fritt utrymme och att FRA skulle visa respekt för individers fri och grundläggande rättigheter har visats sig inte kunna levas upp till.
Igår kom ett domslut, som i sin helhet kan läsas här, från Europadomstolen för mänskliga rättigheter där majoriteten, femton av sjuton domare ansåg att Sverige genom FRA-lagen bröt mot artikel 8 i Europakonventionen (europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna):
Domslutet konstaterade också att de tillsynsorgan som har ansvar för FRA:
… either do not meet the requirement of sufficient independence or provide effective scrutiny, or both (förf. anm.). With its concealed procedure and unappealable and secret decisions, the FIC (Försvarsunderrättelsedomstolen, (förf. anm.) is not a court administering justice in the name of the Swedish people and accountable to it. It is a secretive commission of political appointees which produces a restricted diktat that cannot be appealed against. It serves one sole purpose: to whitewash the FRA’s choices, which in reality means , the Government’s own surveillance policy choices, giving the Swedish people the deceitful impression that there is a court in Stockholm taking care of privacy rights. (förf. anm.)”
Europadomstolen menar att Försvarsunderrättelsedomstolen, som på sin hemsida beskriver sig själv som “(…) en specialdomstol som prövar ansökningar om tillstånd till signalspaning (…)”, inte är någon domstol som representerar det svenska folket och kan därför inte hållas ansvarig i enlighet med den demokratiska ordningen.
Angående Statens inspektion av försvarsunderrättelseverksamhet (SIUN), det andra tillsynsorganet för FRA, skriver majoriten följande:
“The FII is no better. When asked to investigate whether interception and processing of communications have taken place in accordance with the law, it decides in causa sua, without even being under an obligation to inform the complainant of its findings or to provide reasons for its decisions. The complainant is treated as a subject, deprived of privacy rights, in the hands of the Kafkian all-mighty State, not as a person empowered with rights before and against the State.”
Majoritetens beslut finner den svenska hanteringen av FRA:s aktiviteter när det kommer till massavlyssning som godtycklig och alltför politiskt styrd. Helt över medborgarnas huvuden.
Majoriteten efterfrågar i sitt beslut efter en självständig och rättssäker domstol bestående av erfarna domare med insyn i FRA.s arbete och med befogenheter att reglera och stoppa FRA när man ägnar sig åt olaglig insamling och lagring av avlyssnade uppgifter.
Två av de sjuton domarna, dansken Jon Fridrik Kjølbro och svensken Erik Wennerström, som deltog i att avgöra fallet ansåg inte att FRA brutit mot artikel 8 i Europakonventionen. Man tar därför avstånd från majoritetens domslut. Intressant är att minoriteten inte vill elaborera sitt resonemang.
Europadomstolens domslut är en seger för den personliga integriteten för Sveriges befolkning men också ett prejudikat som kommer gälla alla länder som antagit Europakonventionen. Domstolens beslut är också en seger för svenska Centrum för rättvisa som drivit processen mot den svenska staten i Europadomstolen sen 2008. En 13 års pågående process har nu fått ett slut. Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, kommenterade domstolens beslut med bl.a följande kommentar:
Den här domen är vägledande inte bara för Sverige utan också för andra länder i Europa som har system för hemlig massövervakning. Det som måste ske nu är att regeringen omedelbart ser till att åtgärda de rättssäkerhetsbrister som Europadomstolen har identifierat i sin dom.
